-
1 πέδη
πέδη, ἡ, Fußfessel, gew. im plur.; für Pferde, ἀμφὶ δὲ ποσσὶ πέδας ἔβαλε, Il. 13, 36; für Menschen, Theogn. 539; ἀδαμαντίνων δεσμῶν ἐν ἀῤῥήκτοις πέδαις, Aesch. Prom. 6. 76; πέδαις σφυρηλάτοις περιβαλών, Pers. 733; πέδας λύειν, Eum. 615; ἀργίας πέδας νομάδος ἐπιποδίας, Soph. O. R. 1349, der Tr. 1046 so auch das vergiftete Gewand nennt; Ar. Vesp. 435; u. in Prosa : πεδέων ζεῠγος, Her. 7, 35; ἐς πέδας δῆσαί τινα, Einen in Fußfesseln legen, 5, 77; ibd. τὰς πέδας ἐν τῇσι ἐδεδέατο; ἐν πέδαις δήσας, Plat. Legg. IX, 882 b; Folgde. – Auch eine Art, das Pferd zuzureiten, Schlangenschule à la grecque). Xen. Hipp. 7, 13.
-
2 ἄῤ-ῥηκτος
ἄῤ-ῥηκτος, unzerreißbar, δεσμόν Iliad. 15, 20, δεσμοὺς ἀρρήκτους ἀλύτους Od. 8, 275; πέδας ἀρρήκτους ἀλύτους Iliad. 13, 37; ἔριδος καὶ πολέμοιο πεῖραρ, ἄρρηκτόν τ' ἄλυτόν τε 13, 360; εἶλαρ, unzerstörbar, 14, 56. 68; τεῖχος Od. 10, 4; πόλις Iliad. 21, 447; νεφέλην, undurchdringlich, 20, 150; φωνή, unermüdlich, 2, 490; – ἀδαμαντίνων δεσμῶν ἐν ἀρρήκτοις πέδαις Aesch. Prom. 6; ἄῤῥηκτος φυάν Pind. I. 5, 44, von unverwüstlicher Natur; σάκος Aesch. Suppl. 187; Soph. Ai. 573; χάλαζα, hart, Theocr. 22, 16; δέρμα κροκοδείλου, undurchdringlich, Her. 2, 68; Sp. – Adv., ἀῤῥήκτως ἔχειν Ar. Lys. 182.